Oliviarunngren.blogg.se

- Man ser inte alltid sin success, men kämpa gör vi. De gör vi allihop. Vi försöker nå vårat mål -

 

Att skriva böcker, har alltid känns som MIN egna grej, liksom en sak som jag alltid kan sjunka ner i, bara försvinna ett tag. 

Jag har alltid tyckt de är kul att skriva, de är att fantasktiskt sätt att uttrycka sig på. Därför började jag skriva, jag började skriva på en bok vid namn "Kärlek är inte den enda hemligheten". 

Där började de, jag bara satte fart och skrev bara lite grann innan jag fick en ny ide och bara "Behövde" skriva ner den. 

BAM, sa de och så hade jag trollat fram "Vargar kan också älska". men, tro INTE att jag slutade fantisera om nästa bok, jag hade verkligen inte hittat MIN bok. 

Och tro de eller ej, jag började skriva på nästa bok på grund av ett speciellt halsband. Ett väldigt speciellt halsband med en viss bokstav på. Och där har vi min älskade bok, den som jag väntat på. 

Jag tror vi alla vet vilken de är. "Anja - vägen till sanningen" 

Ett stort WOW, där. Jag började med 3 läsare och har nu över 200. vilket känns HELT OTROLIGT. 

Men nja, mina ideer tog inte slut där. Har massa klar att skriva och så mycket skrivit:

Har också rullat in, precis som på rullande band. 

Ingen av dessa böcker är klara. Vilket känns trist men också roande. Att 6 noveller/böcker inte är klara, inte en enda. Men tyvärr ska jag inte ens fortsätta på vissa. De är bäst så. 

 

Iaf, så började de som en rolig grej. Min egna roliga grej. Men, den sista tiden har de blivit stressande, Jag har mer och mer känt att "jag måste skriva", de är alltid kul att skriva, men nu vill jag verkligen få klart den. Bara för att äntligen få ge ut den, skicka den till ett förlag. Men den senaste tiden har jag funderat på att sluta. 

 

Jag har upptäckt att de finns så jäkla grymma skrivande tjejer och killar, Tjejer och pojkar som är bättre än jag. 

Att folk har sån talang gör mig knäsvag, sakta sjunker jag ner till marken och ser mig om för att se att folk än en gång bara glömt bort mig. 

Jag är rädd för allt och alla, och de känns inte som en rolig grej längre, Folk är så grymma och har så otroligt höga siffror på läsarna. De känns som att jag bara är jag, jag är den gamla tjejen, den Olivia som lika gärna kan krypa in under täcket, där hon hör hemma. Sluta med allt och alla, för denna tjejen, Har ändå ingen talang för detta.

Människor är så jäkla talangfulla, folk kan sjunga, dansa, göra volter, springa fort, göra mål på fotboll och ja gud vet vad. Folk kan allt, och så kom jag där, en osäker tjej som skulle komma tillbaka till skolan efter att skolkat i säkert 2 veckor pga mobbning. Jag var rädd, gick med huvudet böjt och svalde hårt och höll andan när vem som helst gick förbi. Jag var till och med rädd för lärarna, jag trodde alla hatade mig, jag trodde alla ville mig illa, jag trodde att jag var världens hemskaste person. Som alla ville spotta, sparka och slå på. Jag trodde att jag skulle bli mobbad igen, jag trodde att någon ÄNTLIGEN skulle strypa mig till döds och inte bara en stund. Jag trodde att jag skulle dö. Dö av mina egna klasskompisar. 

Men så blev de inte, jag lever än i dag. Och en av de sakerna som fick mig tillbaka till verkligeheten är Skrivandet. Mina egna böcker räddade mitt liv. Mina ord peppade mig själv, jag blev sakta och säkert stark igen. Gav ett slag tillbaka och var inte tjejen man skulle leka med. Men, de finns så talangfulla personer på denna orättvisa värld. Att jag inte längre vet vad som är rätt och fel. 

 

Jag vägrar gå där vägen är för rak, för jag hittar varken fram eller tillbaks.

 

Jag har vart en olycksfågel, hela livet. Saker har drabbat mig och alla runt om kring mig. Jag är inte precis normal, jag är inte populär eller snygg eller vad man nu måste vara på denna perfekta jord. Jag har fel på allt, och tycker därför de är svårt att utföra saker i livet. 

och så trodde jag att jag hittat min Grej, men de är också så många andras grej. Så många talangfulla ungdomar och vuxna sitter just nu och gråter av lycka för att deras bok blev "Årets nyhet" eller någon kanske fick några tusen nya läsare och någon började precis sälja sin bok.