Mina tankar om min kropp - hur allting bara kan vända
Ibland sitter jag framför spegeln, bara stirrar på mig själv, gråter en skvätt och märker alla fel jag har. Jag tänker hela tiden, "jag fick fel på de och de, varför kan då inte DE vara bra? Eller kanske DE?"
Jag har alltid vart den lilla korta tjejen. Jag har levt med de, jag har accepterat att jag är kort och folk får retas på hur mycket de vill. Men aldrig har jag - som jag gör hela tiden just nu - inte trivts i min kropp, på RIKIGT skämts och inte velat se mig själv i spegeln. Jag ville inte ha sommar, jag ville inte att folk skulle se mina lår, för att jag tycker att de är breda. Jag ville inte ta på mig shorts eller bikini eller något annat. Jag är liksom bara 13 år, ska jag verkligen ha såna här tankar då? Ska jag på Riktigt bry mig om de, redan?
Hur jag än försöker tänker jag på alla fel jag har. Aldrig på alla rätt, för vad är rätt?
Jag har fel på både händer och fötter, jag är inte den smalaste, jag har en stygn mitt på ögonbrynet, jag problem med magen, jag har opererats och lämnat ärr. Sa jag ens fortsätta? Alltså fortsätta rabbla upp allt? För de kan jag. Jag har också en liten "bula" mitt på kinden.
Men, om jag skulle vara den enda på jorden skulle jag verkligen bry mig då? Varför ska jag i så fall bry mig nu? Jag är snart 13 år, jag har inte växt klart, fått alla former och ja, blivit vuxen i kropp och sinne. Jag kommer se mognare ut, jag kommer antagligen se vuxen ut, längre ut, ha mer former och ja, bara växa upp. Mitt själv förtroende är inte på topp. Tvärt om. Men jag kan få såna dagar där jag bara sitter framför spegeln och gråter, och sedan orkar jag inte ens klä på mig eller göra mig i ordning, istället slänger jag mig i sängen och ligger hela dagen under täcket och tänker. Bara tänker och tänker. I flera, flera timmar ligger jag där och när jag äntligen går upp för att dricka eller något annat inser jag att klockan är kanske 8 på kvällen. Och hur mycket folk än försöker få ur mig ur sängen lyckas de ingen vidare bra. Jag har inte badat och solat mycket denna sommaren. Jag trivs helt enkelt inte. Jag trivs inte i min kropp, folk som stirrar eller ja, bara vistas i ett plagg för lite. Jag trivs såklart inte heller med att visa upp mina händer och fötter, men detta är annorlunda.
Folk har fått mitt självförtroende att sjunka och sjunka. Varje dag som går undviker jag speglar mer och mer. Jag har mått sjukt dåligt av detta. Eftersom folk verkligen kan prata, och skicka blickar och ja, ingen aning. Jag har inte utseendet, därför försöker jag ligga i extra med insidan.
Men vi alla vet att de inte är min grej. Jag är tjejen man måste lära sig älska, efter många om och men och mycket hat och kärlek. Och eftersom de är mycket snack om mig överallt blir de ännu svårare. MEN, detta är inte därför jag är ledsen.
Folk har fått mig att ogilla mig själv. Folk har fått mig att inte trivas i min egna kropp. Folk har på riktigt fått mig att inte ens vilja se mig själv i spegeln eller lägga upp ett enda kort på mig själv. DET, de är därför jag är ledsen.
Så, vad säger Olivia Runngren om detta? Tjejen som alltid sagt till oss att inte bry oss vad folk tycker eller säger och peppar oss till att älska oss själva på ett bra sätt, börjar hon själv tappa de? Ge upp? Och börjar Olivia Runngren ge sig? Ge sig med att peppa oss andra och ge sig med att gilla sig egen kropp?
Aldrig. Jag kommer aldrig sluta med de. Därför ska detta inlägg ta en vändning. En riktigt rolig och peppande vändning.
Okey, alla säger "Man vill ju inte vara smal som en glasspinne."
Jag har ALDRIG, förstått mig på de. Så jag hittade faktiskt på ett eget, för att jag inte riktigt ville vara dum i huvudet. Jag säger:
"Jag vill inte vara smal som en piggelin-glasspinne, jag vill bara en Magnum-glasspinne. Den har iallafall kurvor."
Hahah, de har alltid fått människor att le. Just nu hade jag faktiskt svårt att skriva ner de. Allt lät så fel, eller de skrevs så fel. De låter bättre att säga de. Bättre att le ett leende och få ett tillbaka bara för att man får människor att må bättre. Jag har i HELA mitt liv velat ha en platt mage men ändå vara sådär lite bred men ändå inte tjock, liksom ändå ha kurvor och ja, alltså ni fattar nog. De finns så fantastiskt fina människor som inte är tjocka och inte Heller piggelin smala. Haha.
Ett exempel på detta är Molly Sandén. Tjejen som är otroligt fanatiskt vacker och en så otroligt grym röst. Helt otrolig tjej som är sjukt stark, galen och rolig humor och är riktigt snäll mot allt och alla. En riktigt bra förebild i mina ögon.
Iallafall, så har Molly fått en hel del hat. När hon kom till USA (om jag inte minns fel) blev hon direkt tillsagd att lämna landet, för enligt dem var hon tjock och skulle inte spela musik där.
Ja, men för de första, HUR SER INTE VISSA UT DÄR DÅ? Förlåt, Alltså verkligen förlåt, men en del människor i USA rullar ju fram. Kan knappt ta sig ur sängen och så kliver Molly in, skit vacker och inte ett dugg tjock och får direkt en smäll på käften av detta? Well, varför just hon? Jag ber er, googla på "Molly Sandén" berätta sen om denna vackra tjej förtjänar att få hat för hennes kropp. (INGEN förtjänar de!)
- http://blogg.veckorevyn.com/mollysanden/
Världen är orättvis. Jag vill också dela med mig av en speciell person till mig. En alldeles för underbar tjej vid namn Clara Borthwick, hon är verkligen super vacker hon med, verkligen jätte snäll, duktig på allt och har en allmänt underbar personlighet som får ALLA att bli glada. Hennes blogg läser jag dag som natt och får mig hela tiden på glatt humör och även fast jag gråter ler jag. Jag tar verkligen till mig av hennes ord och hon bygger upp mig självförtroende från botten till toppen. Clara får som de flesta "kändisar" hat och elaka kommentarer, men hon bryr sig inte. Hon mår bra, hon har underbara fans, hon är nöjd Med sin kropp och hon har underbara vänner som stöttar henne. Varför ska då elaka kommentarer få trycka ner henne?
Clara, är verkligen en ängel och jag vill tacka henne för alla gånger hon fått mig glad, alla gånger hon bryr sig och att hon bygger upp allas självförtroende. Jag vill vara tacka henne för att hon finns, för att en sådan underbar person finns här och stöttar alla och verkligen bryr sig. ÅH. Vi behöver fler som Clara, många fler.
- http://claraborthwick.se/
Med detta sagt, vad tycker jag om min kropp? Seriöst, bara av mina egna ord, av att läsa Molly och Claras ord och bara av att slänga en blick på er underbara tjejer och killar har jag ändrat mig totalt. Jag är glad att jag är jag. Även fast jag ofta önskar jag såg annorlunda ut VILL JAG INTE vara en piggelin. Jag vill vara så jag är. Jag vill se ut så här. Och jag VÄGRAR ändra mig för att du inte gillar synen av mig. Men kan faktiskt kolla åt ett annat håll. Just nu gråter jag, gråter för att jag är ledsen och jag gråter för att jag inte gillar mig själv i vissa stunder.
Men jag SKA vara nöjd med min kropp, OCH DE SKA DU OCKSÅ.
Hur vi än ser ut, hur mycket kläder vi än har på oss och hur mycket man än försöker träna bort de, SÅ ÄR DU, DU OCH DU ÄR PERFEKT PRECIS SOM DU ÄR. Jag tycker vi alla ska ta ett djupt andetag och le och säga dessa ord högt.
"Jag är jag och jag duger. Jag är vacker precis som jag är, och jag behöver inte ändra på mig."
I really don't care if you don't like me. Like my way to live or like my body. It's not your business. And it's just me who need to accept my body, you have no right to tell me if i am fat or skinny or whatever you think about me. It's my body and it's my choice. I love my body, so why can you not respect that when I can?
Förlåt för dålig engelska, sitter mitt i natten och skriver och jag har autocorrect på så de är lite svårt.
Har nu skrivit på detta inlägg i snart 3 timmar. Så snälla, jag la ner så långt tid på detta inlägget, kan du inte lägga ner 4 minuter på att lyssna och se på denna otroliga video? Detta budskap är till er, och ta till er dess ord och lyssna på denna vackra sång.
Jag älskar er, och i mina ögon än ni perfekta precis som ni är😍
Love O❤
