Sometimes is just worlds to much
Kategori: KĂ€nslor
Heyđ
Denna tjejen över hÀr, vet inte hur hon mÄr. Jag kÀnner mig bara tom, helt tom. Huvudet orkar inte tÀnka, hjÀrtat vill inte leda och de vÀrsta av allt, min mage vill inte Àta.
Detta har hÀnt förut, yes, i know.
Mina problem med bÄde hunger och huvudet Àr inget nytt, men oftast har de gÄtt över efter att hÀngt med vÀnner, stressat i skolan och pratat i timmar hos kuratorn.
Men... Just nu ligger jag bara i sÀngen. Min bÀsta vÀn.
Saknade verkligen kusinens sÀllskap igÄr, sÄ Alma, nu Àr de bestÀmt, du fÄr aldrig Äka till Liseberg eller nÄgot annat igen. Du blir fast hemma med mig.
Jag kan öppet erkÀnna att jag inte mÄr bra av sommarlov, come on, take it easy now. De Àr bara inte mitt sÀtt att leva, jag funkar inte.
Jag saknar inte att sitta flera timmar i klassrummet med jobbiga Mattetal, jag saknar Inte lÀxor eller alla blickar man fÄr vart man Àn gÄr. Jag saknar Inte Skolgrejer, nej, men jag saknar allt innehÄll i livet.
Jag saknar alla elever, alla kompisar, allt stöd frÄn lÀrare, att skratt och roliga grejer med klassen, jag saknar att ha fullt upp med roliga grejer, och ocksÄ trÄkiga, för de gör livet meningsfullt.
SÄ ja, jag saknar skolan, men mest av allt. Jag saknar att mÄ bra.

People don't smile because they are happy, they smile because they don't want you to know that you broke them. But the truth is that you won, maybe i smile, but inside, i cry like hell.
So congratulations, you is a horrible person.
So, now, what do you want to do?
Smile or cry?
Vet inte vart de kom ifrÄn, vet inte varför jag just skrev de. Vet inte varför jag ens fortsÀtter.
Love Ođ