Tack för....
Kategori: Allmänt
Tack så sjukt mycket för all respons på förra inlägget.
Kan inte tacka er nog för er kärlek, tankar å ideer.
Hoppas ni alla tog åt er av orden som stod och just nu bara sitter å ler. För de är ni värda.
Att må bra är en del av livet - vi ska alla uppleva de. Minst en gång om dagen enligt mig, förhoppningsvis fler.
över till annat -
Idag är de söndag, en dag jag brukar gilla. Liksom vakna sådär mysiiiigt i en fluffig säng till ett godmorgon SMS. Idag var de jobbigt att lämna sängen. Orkade knappt lyfta huvudet pga tankarna som aldrig lämnar mitt huvud. Jag planderade redan då att bara stanna i sängen - helt osminkad och i endast en stor T-shirt, men som sagt, detta är verkligheten. Jag fick istället klä på mig å sminka mig och sen äta mat, och sedan bara vänta på att Friedooooos skulle komma över.
mysigt värre, tankarna lämnar ändå inte huvudet.
De känns - för första gången på evigheter - jobbigt att de är måndag imorgon. Jag vill inte lämna min säng, jag vill inte gå tillbaka till skolan med ett fejkat leende och låtsas bry sig ett skit om skolan. För, jag. Kan. Inte. Just nu går de bara inte. Jag är alldeles för ledsen för de. Hur klarar man de? Efter detta hårda slag rakt i genom hjärtat. Jag klarar de inte - kanske är jag inte stark nog att se alla dessa ansikten igen, eller så är bara livet så jäkla piss att ingen klarar av de.
Allt jag vill är att ta tillbaka de som hände. Jag vet inte ens vad jag ska ta tillbaka, ärligt vill jag bara varit lite smartare så jag fattade de direkt. För de är för jobbigt att jag fick reda på de så sent. Detta. Är. Alldeles. För. Sent.
Hur mår ni? Hur hanterar ni verkligheten och dess sanning? Har ni några ideer om hur man vänder på allting för att få allting bra? För jag är alldeles för desperat efter hjälp att jag tar emot allt.
Du, ja du, jag vet att du vet att detta handlar om dig. Jag vet att du fattade de från första början till skillnad från mig. Du fattade de bara genom att klicka in på detta inlägg, detta lilla meningslösa inlägg. Ord som förvandlas till meningar skrivna av mig. En krossad tjej på endast 13 år, hur hanterar man situationen när allt bara rasar? Pga en liten grej, en liten meningsfull och idiotsk grej. Just nu hoppades jag bara att vi kunde varit mer ärliga mot varandra. Efter allt som hänt borde du varit de. Men jag förstår, jag förstår fullkomligt. De finns alltid något eller någon som kommer före.
Love O <3
